Feb
7

Skatteverket 8

skriven av: skattmasen  kl:19:12, 2010

Jag har i snart nio år arbetat i obeståndsbranchen, och det har i huvudsak varit företag i ekonomiska svårigheter som jag haft på mitt skrivbord. Skillnaden med att arbeta under en global finanskris som det senaste året, och att inte göra det märks framförallt på att antalet “vanliga” företag har stigit nämnvärt i min inkorg, och ska vi nu roa oss med att definiera ordet “vanligt” företag så kan vi ju använda oss av tankeleken om att det innebär ett företag med en vanligtvis lönsam affärsidé eller att företrädarna i övrigt är lagligt skötsamma eller insatta i företagsekonomi och redovisning.

Att vara en företagare under en global finanskris så innebär det ju att balansgången är än mer riskabel än normalt och att man då kanske får akta sig för att ha principer. Jag tänker då främst på den där historien som det stod om i media under veckan att två kvinnor hade besökt en sushirestaurang där det erbjöds en buffé, men kvinnorna som gick på en diet som uteslöt kolhydrater satt och pillade bort riset från sushin vilket föranledde till att personalen på restaurangen surnade till och bad dem bryskt att gå, med barnvagn och allt. Indignerade gick ju då kvinnorna till media som bad restaurangens företrädare om en kommentar till denna besynnerliga uppfattning om personlig service och de gav sin personal som hade avvisat kvinnorna sitt fulla stöd med förevändningen att de ju skulle gå i konkurs om man tillät alla besökare till dessa olater.

Vad restaurangens företrädare kanske borde ta sig en funderade på är att de nog förlorar mer på att göra en stor sak av det där och att stå i tidningen med armarna stolt i kors, för jag har svårt att tro på att det tillhör vanligheterna att två Atkinsnördar besöker dem och tar åt sig en större mängd sushibitar men festar till med bara att äta av laxen och räkorna men pilla bort riset. Vad jag minns från när jag var i restaurangbranchen så var just buffé det mest ekonomiskt lönsamma då gäster normalt inte äter mer än vanligt bara för att de har möjligheter att ösa på sina tallrikar, och många kvinnor är ju små i maten så det där jämnade ut sig. Visst, det kunde om man hade otur komma in en delegation idrottande tonårsgrabbar och äta för ett helt regemente men den risken fick man ju ta för man kunde ju inte porta dem bara för att de var stora i maten, eller?

Jag kommer att tänka på en snabbmatsrestaurang som försökte lansera vegetarisk snabbmat i Stockholm för en 7-8 år sedan. En barnfamilj kom in för att beställa deras produkt till dem själva men bad dem att värma på en barnmatsburk i micron till deras spädbarn vilket restaurangens personal vägrade med hänvisning till att barnmaten innehöll kött, och det var emot restaurangens policy som propagerade för en vegetarisk kost. Ett halvår efter att det där kommit till allmänhetens kännedom gick restaurangen omkull, och då var det ändå inte finanskris.

Hur hade föresten jag reagerat om det var min sushirestaurang och det kom in två kufar som roffade åt sig 20 sushibitar men pillade bort riset och festade på laxen och räkorna? Jag hade gått ut i köket och komponerat två snygga tallrikar med kolhydratfattiga delikatesser på och erbjudit mina gäster så att de hade sluppit slabba med riset. Sen är det möjligt att jag hade stått och gjort mig lustig på kundernas bekostnad sen tillsammans med min personal i vår ensamhet, men medan de var i lokalen hade jag fått dem att tro att de hade rätt. Det är då man brukar tjäna pengar, på lång sikt.

 

 

3 Svar på “Skatteverket 8”

  1. Inspirerar sade:

    Själv kallar jag det för att bara äta sovel, bara det gotta ris får jag hemma potatis med, men lax och annat sovel ser jag knappt på min tallrik ;)

  2. Andreas sade:

    Ja vad kan man säga, vissa är helt enkelt inte lämpade att driva företag. De förstår inte vad som skapar framgång = nöjda kunder.

  3. Thorbjörn sade:

    Hej Skattmasen

    Kan till viss del förstå personalen, gästerna åt sashimi istället för sushi då dom pillade bort allt ris. Och vad jag förstod var det sushibuffé?
    Sashimi betingar ett betydligt högre pris på menyn. Och den dåliga lönsamheten i restaurangbranchen kanske gjorde personalen oroliga.
    Inga lönsamhet, ingen lön….så det fungerar inom småföretagande helt enkelt.
    Vilket kanske kan vara svårt att förstå som statligt anställd, helt naturligt då lönen trillar in varje månad oavsett vad.


Lämna en kommentar

Namn:

E-post: (kommer ej att visas)

Hemsida: (frivilligt)

Meddelande:

Powered by WP Hashcash

Spam Protection by WP-SpamFree