Skatteverket 7
skriven av: skattmasen kl:0:52, 2010
På skatteverkets borgenärskontor där jag jobbar, har vi många olika arbetsuppgifter. Bl.a. så handlägger vi ansökningar om anstånd med betalning av skatt där den som ansöker inte vill att skatteskulden ska gå vidare till kronofogden för restföring. Man kan ansöka av s.k. sociala skäl för att likvida medel saknas och om man oförskyllt har hamnat i en situation där man tillfälligt inte kan uppfylla sina ekonomiska förpliktelser vad gäller betalning av skatt. Det kan handla om sjukdom, olycka eller om det är näringsverksamhet det handlar om, att ens största eller enda kund har gått i konkurs m.m. Lagrummet för detta anstånd är för den som är intresserad 17:7 skattebetalningslagen, som jag skriver så här med avsikt för att retas med vissa av mina juristkompisar som vill att jag skriver lagrum med kapitel och paragrafer utsatta. Men då jag inom den juridiska världen får anses vara en autodidakt så vet jag väl inte bättre.
Detta anstånd är jättesvårt att få därför att lagstiftaren har bestämt att det ska vara det, och anståndet får vara i högst tre månader eller om det är en näringsidkare, två månader så av de som söker är det väl på sin höjd en till två av hundra som får ett sådant anstånd beviljat. Att handlägga flera sådana anstånd efter varann är ju då som många kanske förstår inte så värst upplyftande men de har ju å andra sidan möjlighet att ansöka om uppskov hos kronofogden sen när restföring har skett, och som lyder under ett helt annat lagrum. I slutet av varje skatteperiod är det många som söker sånt här anstånd och vi har egentligen 10 dagar på oss att handlägga dem men kommer de in dagen innan den ska skickas över till kronofogden så släpper vi ändå vad vi har för händer och tittar på dem allihop, i fall det nu visar sig att de anses berättigande av den som ansöker att få det. I slutet av december är det ju extra tråkigt att handlägga dessa för man känner sig ju som en “bad Santa” när man registrerar in ett avslag, men roligare blir det ju förstås om man kan bifalla någon vid sådana tider.
Nu senast vid jul och nyårshelgerna så arbetade jag alla mellan- och klämdagar och vi var väl en fjärdedel av den ordinarie styrkan som satt och gnodde på och anstånden östes ju in vilket var vad vi som jobbade fick ägna oss åt. Dagen innan nyårsafton så inkommer en ung man som blev myndig för inte så länge sen, och som hade en skatteskuld på 2 500 kr med en ansökan om anstånd. Ja, skratta ni, men för en artonåring som pluggar och som inte kan få hjälp av sina föräldrar är det mycket pengar på en gång. Han hade gått in på ett av våra servicekontor tidigare i år och frågat när denna skatt som var en slutskatt för tax-08 skulle betalas och fick ett helt felaktigt svar, nämligen i mars 2010. Det var ju helt tokigt för den förföll till betalning den 12 november 2009 och skulle enligt regelverket skickas över till kronofogden nu den 2 januari 2010 om den inte reglerades innan dess. Detta besked fick han i början av december och började i panik att försöka skramla ihop denna summa och fick låna 500 kr av moster, 1000 kr av faster osv. Nu hade han pengarna och kunde visa upp ett insättningskvitto på bank men det var ju den 30 december och stundande helg och pengarna skulle ju inte kunna hinna komma in förrän efter nyår och då var det ju för sent. Då fanns han ju hos kronofogden och det är ju inte så kul att träda in i vuxenlivet med en betalningsanmärkning för en sådan förhållandevis liten skuld, och när skatteverket dessutom har klantat sig och gett ett fel svar, för jag lyckades utreda att det verkligen var så som han hade berättat. Illa!
Då finns det en möjlighet till, att höja restföringsgränsen. Alla vi medborgare har ju ett skattekonto och på detta så finns det ett underskott som vi alla får ha innan det går över med automatik till kronfogden och det brukar ligga på 500 kr. Om man manuellt går in och höjer den till önskat belopp, t.ex. 2 500 kr, ja då blir det ju ingen restföring den månaden om underskottet nu är så mycket, skulden alltså. Denna höjning av restföringsgräns är ännu svårare att få oss att gå med på och det är cheferna som har förordnande att bifalla en sån sak och jag behövde således föredra ärendet för en sådan. Nu är jag ju välsignad med en ledningsgrupp där flera av dem har min bakgrund, så det var ju en enkel sak att få vederbörande chef att gå på min linje och jag knappade in 2 500 kr, ringde till grabben och meddelade den goda nyheten och gick med gott humör från jobbet och till nyårsfirandet.
Till min ve och fasa när jag kom tillbaka den 4 januari så var grabben enligt alla register restförd hos kronofogden i alla fall, och efter en hel dags utredande så kommer vi fram till att jag skulle ha knappat in ett högre belopp för att systemet skulle fatta vinken. Jag som inte har skattebakgrund utan är fostrad på kronofogden hade ju inte helt koll på skattekontots system där. Skit bakom tangentbordet alltså. Så vad gör man nu? Då finns det ju en möjlighet och det är att begära rättelse hos kronofogden och medger skatteverket att vi gjort fel, nu t.o.m. två gånger, och vi kan uppvisa att betalning har inkommit innan restföring, ja då finns det chanser att det kan bifallas. Jag var bra nervös både för grabbens och för min egen skull men så kommer den goda nyheten att kronofogden gallrar denna registrering som det hette förr i tiden, i deras indrivningsdatabas, då man anser att restföringen inte skulle ha skett.
Den 4 januari så fick jag ju vackert ringa upp grabben och förklara vad jag ställt till med och att vi får hoppas att kronofogden tycker samma sak som jag, men han tog det med förvånadsvärt gott mod, och idag är han säkert mycket nöjd och belåten. Det var tur att det inte var Kristoffer som skriver bloggen , “En dag fick jag ett brev” som jag länkar till här bredvid. För han hade väl inte nöjt sig med annat än att jag hade ställt mig naken på Medborgarplatsen med en skylt med skatteverkets logotype runt halsen, läsande högt ur Aleksandr Isaevich Solzhenitsyn´s Gulag-arpikelagen. Vi får väl se hur hans ärende fortskrider och man får väl hoppas att han också får rättelse och att hans registering stryks ur indrivningsdatabasen, men där är jag tveksam då det verkar som om han inte deklararerade som han skulle. Men det är upp till någon annan att avgöra.
1 February , 2010 klockan 14:04
Nej, jag hade inte alls förväntat mig att du eller någon av de som handlade mitt ärende skulle ställa sig nakna på medborgarplatsen med skatteverkets logo runt halsen. Tvärtom förväntade jag mig att de själva skulle städa upp den röra de hade orsakat. Skatteverkets handläggare _försökte_ göra detta, men kronofogdens handläggare hade helt andra planer. Jag lät dem sköta ärendet i tysthet ända tills den dag när kronofogdens handläggare ringde mig och föreslog att jag skulle betala in pengar som jag INTE var skyldig för att avsluta ärendet. “Du kan alltid begära tillbaks pengarna senare” hävdade hon. Detta trots att såväl jag som skatteverkets handläggare hade meddelat SKVs beslut till kronofogden - både muntligen och skriftligen. Först efter den händelsen insåg jag att de inte hade någon som helst avsikt att lösa det på ett smidigt sätt.
Härom dagen fick jag en check med de pengar som Kronofogden stulit från mitt skattekonto. Tyvärr hade de klippt av mitt namn, så ingen bank har lust att lösa in checken. Cirkusen fortsätter, mer om det kommer i min blogg när jag hittar tid att scanna och skriva ned mer…