Skatteverket 7
skriven av: skattmasen kl:0:52, 2010
På skatteverkets borgenärskontor där jag jobbar, har vi många olika arbetsuppgifter. Bl.a. så handlägger vi ansökningar om anstånd med betalning av skatt där den som ansöker inte vill att skatteskulden ska gå vidare till kronofogden för restföring. Man kan ansöka av s.k. sociala skäl för att likvida medel saknas och om man oförskyllt har hamnat i en situation där man tillfälligt inte kan uppfylla sina ekonomiska förpliktelser vad gäller betalning av skatt. Det kan handla om sjukdom, olycka eller om det är näringsverksamhet det handlar om, att ens största eller enda kund har gått i konkurs m.m. Lagrummet för detta anstånd är för den som är intresserad 17:7 skattebetalningslagen, som jag skriver så här med avsikt för att retas med vissa av mina juristkompisar som vill att jag skriver lagrum med kapitel och paragrafer utsatta. Men då jag inom den juridiska världen får anses vara en autodidakt så vet jag väl inte bättre.
Detta anstånd är jättesvårt att få därför att lagstiftaren har bestämt att det ska vara det, och anståndet får vara i högst tre månader eller om det är en näringsidkare, två månader så av de som söker är det väl på sin höjd en till två av hundra som får ett sådant anstånd beviljat. Att handlägga flera sådana anstånd efter varann är ju då som många kanske förstår inte så värst upplyftande men de har ju å andra sidan möjlighet att ansöka om uppskov hos kronofogden sen när restföring har skett, och som lyder under ett helt annat lagrum. I slutet av varje skatteperiod är det många som söker sånt här anstånd och vi har egentligen 10 dagar på oss att handlägga dem men kommer de in dagen innan den ska skickas över till kronofogden så släpper vi ändå vad vi har för händer och tittar på dem allihop, i fall det nu visar sig att de anses berättigande av den som ansöker att få det. I slutet av december är det ju extra tråkigt att handlägga dessa för man känner sig ju som en “bad Santa” när man registrerar in ett avslag, men roligare blir det ju förstås om man kan bifalla någon vid sådana tider.
Nu senast vid jul och nyårshelgerna så arbetade jag alla mellan- och klämdagar och vi var väl en fjärdedel av den ordinarie styrkan som satt och gnodde på och anstånden östes ju in vilket var vad vi som jobbade fick ägna oss åt. Dagen innan nyårsafton så inkommer en ung man som blev myndig för inte så länge sen, och som hade en skatteskuld på 2 500 kr med en ansökan om anstånd. Ja, skratta ni, men för en artonåring som pluggar och som inte kan få hjälp av sina föräldrar är det mycket pengar på en gång. Han hade gått in på ett av våra servicekontor tidigare i år och frågat när denna skatt som var en slutskatt för tax-08 skulle betalas och fick ett helt felaktigt svar, nämligen i mars 2010. Det var ju helt tokigt för den förföll till betalning den 12 november 2009 och skulle enligt regelverket skickas över till kronofogden nu den 2 januari 2010 om den inte reglerades innan dess. Detta besked fick han i början av december och började i panik att försöka skramla ihop denna summa och fick låna 500 kr av moster, 1000 kr av faster osv. Nu hade han pengarna och kunde visa upp ett insättningskvitto på bank men det var ju den 30 december och stundande helg och pengarna skulle ju inte kunna hinna komma in förrän efter nyår och då var det ju för sent. Då fanns han ju hos kronofogden och det är ju inte så kul att träda in i vuxenlivet med en betalningsanmärkning för en sådan förhållandevis liten skuld, och när skatteverket dessutom har klantat sig och gett ett fel svar, för jag lyckades utreda att det verkligen var så som han hade berättat. Illa!
Då finns det en möjlighet till, att höja restföringsgränsen. Alla vi medborgare har ju ett skattekonto och på detta så finns det ett underskott som vi alla får ha innan det går över med automatik till kronfogden och det brukar ligga på 500 kr. Om man manuellt går in och höjer den till önskat belopp, t.ex. 2 500 kr, ja då blir det ju ingen restföring den månaden om underskottet nu är så mycket, skulden alltså. Denna höjning av restföringsgräns är ännu svårare att få oss att gå med på och det är cheferna som har förordnande att bifalla en sån sak och jag behövde således föredra ärendet för en sådan. Nu är jag ju välsignad med en ledningsgrupp där flera av dem har min bakgrund, så det var ju en enkel sak att få vederbörande chef att gå på min linje och jag knappade in 2 500 kr, ringde till grabben och meddelade den goda nyheten och gick med gott humör från jobbet och till nyårsfirandet.
Till min ve och fasa när jag kom tillbaka den 4 januari så var grabben enligt alla register restförd hos kronofogden i alla fall, och efter en hel dags utredande så kommer vi fram till att jag skulle ha knappat in ett högre belopp för att systemet skulle fatta vinken. Jag som inte har skattebakgrund utan är fostrad på kronofogden hade ju inte helt koll på skattekontots system där. Skit bakom tangentbordet alltså. Så vad gör man nu? Då finns det ju en möjlighet och det är att begära rättelse hos kronofogden och medger skatteverket att vi gjort fel, nu t.o.m. två gånger, och vi kan uppvisa att betalning har inkommit innan restföring, ja då finns det chanser att det kan bifallas. Jag var bra nervös både för grabbens och för min egen skull men så kommer den goda nyheten att kronofogden gallrar denna registrering som det hette förr i tiden, i deras indrivningsdatabas, då man anser att restföringen inte skulle ha skett.
Den 4 januari så fick jag ju vackert ringa upp grabben och förklara vad jag ställt till med och att vi får hoppas att kronofogden tycker samma sak som jag, men han tog det med förvånadsvärt gott mod, och idag är han säkert mycket nöjd och belåten. Det var tur att det inte var Kristoffer som skriver bloggen , “En dag fick jag ett brev” som jag länkar till här bredvid. För han hade väl inte nöjt sig med annat än att jag hade ställt mig naken på Medborgarplatsen med en skylt med skatteverkets logotype runt halsen, läsande högt ur Aleksandr Isaevich Solzhenitsyn´s Gulag-arpikelagen. Vi får väl se hur hans ärende fortskrider och man får väl hoppas att han också får rättelse och att hans registering stryks ur indrivningsdatabasen, men där är jag tveksam då det verkar som om han inte deklararerade som han skulle. Men det är upp till någon annan att avgöra.
1 February , 2010 klockan 14:04
Nej, jag hade inte alls förväntat mig att du eller någon av de som handlade mitt ärende skulle ställa sig nakna på medborgarplatsen med skatteverkets logo runt halsen. Tvärtom förväntade jag mig att de själva skulle städa upp den röra de hade orsakat. Skatteverkets handläggare _försökte_ göra detta, men kronofogdens handläggare hade helt andra planer. Jag lät dem sköta ärendet i tysthet ända tills den dag när kronofogdens handläggare ringde mig och föreslog att jag skulle betala in pengar som jag INTE var skyldig för att avsluta ärendet. “Du kan alltid begära tillbaks pengarna senare” hävdade hon. Detta trots att såväl jag som skatteverkets handläggare hade meddelat SKVs beslut till kronofogden - både muntligen och skriftligen. Först efter den händelsen insåg jag att de inte hade någon som helst avsikt att lösa det på ett smidigt sätt.
Härom dagen fick jag en check med de pengar som Kronofogden stulit från mitt skattekonto. Tyvärr hade de klippt av mitt namn, så ingen bank har lust att lösa in checken. Cirkusen fortsätter, mer om det kommer i min blogg när jag hittar tid att scanna och skriva ned mer…
3 May , 2010 klockan 4:06
För många år sedan fick jag en unik idé. Jag sökte patent och utvecklade en världsunik produkt kring ett företag som jag startade. Jag valde att inte ta in externa finansiärer eller något lån trots lång produktutveckling. Vi fick utmärkelser och bidrag från flera olika privata och statliga bidragsgivare. Jag har hittills jobbat helt oavlönat - dessutom extrema arbetspass både under kvällar och helger.
I dagsläget har ca 15 personer anställning på mitt företag och snart känns det som idén bär sig. Flera stora internationella företag har börjat använda vår produkt. Produkten börjar bli etablerad på marknaden.
Nu, när det ser som mest ljust ut, håller jag (eller ska jag säga “vi” numera?) på att “snubbla på mållinjen”. En av få kunder betalade inte för sig. Fordran stod för nästan 20% av vår omsättning. En katastrof! Vi fick betala in moms på ett belopp som vi inte fått betalt för. Därför skrev företaget av fordran och gjorde en sk kreditförlust. Allt frid och fröjd trodde jag, och jobbade hårt vidare.
I samband med detta fick vi en revision och företaget blev påförd skatt (bla för kreditförluster som inte fick göras pga fordran inte helt gick att utesluta att den inte skulle betalas). Företaget skulle betala in ytterligare skatt. Ytterligare 20% respektive 40% i skattetillägg på belopp som felaktigt redovisats (delvis belopp som vi ännu inte fått in från vår kund).
Som företagare vill jag göra rätt för mig. Självklart ska jag betala skatt. Jag har egentligen inte så mycket att säga om de belopp som vi blev påförda. Visst, vi hade misstolkat skatteregler till följd att skatten inte betalats in korrekt. Självklart ska då skatten betalas in. Skattetillägget anser jag dock var otroligt hårt att påföra. Vår skattejurist ansåg att vi hade särskilda skäl.
Att ta hand om detta ärende tog jättemycket tid och kunderna blev lidande. Vår skattejurist kostade mycket per timme dessutom.
Efter att beslut tagits så påfördes vårt skattekonto det belopp som företaget skulle betala in - faktiskt innan vi ens erhållit beslutet. Betalningstid 30 dagar. För min del blev det panik!
För att få råd att betala in skatten, och till det momsbelopp som kunden ännu inte betalat in, blev jag tvungen att jobba ännu hårdare. Lån var svårt att få. Vi saknade externa finansiärer (vilket vi tidigare var stolta över). Då vi utvecklat en produkt hade vi ingen kassa att ta av. Visst, vi tvingades att gå med (obetydlig) vinst varje år men detta inbringade inga stora summor (ovanligt då vi utvecklat en produkt senaste åren utan att kunna sälja).
Ett stort avtal med en kund tecknades tillslut. Betalning skulle inkomma men efter att betalningstiden för skatteskulden löpt ut.
I Skattemyndighetens beslutet hittades flera fel - bla räknefel. Vi påpekade även att skattetillägget borde minskas (särskilda skäl). Omprövning och överklagan lämnades in. I samband med detta även anstånd med betalning. Då vi erhållit revisionsbeslutet sent (postgång och helg gav ca 3,5 veckas betalningstid) och då det tog tid hos vår skattejurist (ca 2 veckor), så inkom anståndshandlingarna ca 1 vecka innan betalningstiden löpt ut till Skattemyndigheten.
Skattemyndigheten svarade aldrig på vår ansökan och vi har fortfarande inte erhållit något svar på våra handlingar. Betalningstiden har löpt ut och företaget erhöll en betalningsanmärkning. Katastrof!!
Pengar har dock inkommit och vi kan betala skatteskulden.
Men för det avtal vi tecknat med vår kund så betydde betalningsanmärkningen en katastrof. Kunden var redan innan oroliga för att vi var små (kunden omsätter miljardbelopp). Den stora satsning som kunden utlovat har inte blivit av pga detta. Jag har förlorat intäkter och tvingas snart säga upp personalen.
Till saken hör att jag pratade med handläggare hos skattemyndigheten dagarna innan betalningen förföll. De sa att “det tar flera veckor att behandla anståndsansökningar” på det kontor som vi tillhör.
Jag befinner mig just nu i en mardröm som jag undrar hur jag ska ta mig ur?!
Vad finns det för regler kring att behandla anståndsansökningar? 10 dagar nämnde du något om men jag antar att detta bara är interna riktlinjer? Finns det något annat jag kan göra?
Om företaget jag driver hade erhållit anstånd i 1 månad så hade denna situation inte uppstått. Då hade jag inte behövt säga upp personal, och då hade företaget med störta sannolikhet istället nyanställt 10 personer inom ett år. Jag hade sluppit lånat ihop pengar till att betala skatteskulden. Om vi tvingas lägga ner så har många år av hårt arbeta varit i onödan.
Kanske är det i efterhand lätt att säga att “varför bokförde ni fordran som kreditförlust när ni inte helt säkerställt att betalning skulle inkomma?”. Såhär i efter hand är det kanske att bli efterklok.
Men när ett litet företa expanderar kraftigt blir det nästan alltid vissa saker lidande - tiden räcker helt enkelt inte till till allting. Kunder och produktutveckling får hög fokus. När sedan en kund inte betalar så blir fokus inriktad på att lösa likviditetskrisen. “Skeppet” får så att säga slagsida och börjar ta in vatten. Fokus läggs på att länspumpa båten. När sedan en kontroll utförs, revision, så fråntas helt kunder och produktutveckling fokus. Båtens “motor” stannar helt och skeppet blir svårt att manöverera under en tid. Observera att jag inte klagar på själva revisionen eller resultatet. Visst, i ärlighetens namn så lämnade vi in skattedeklarationer sent vid några tillfällen. Men vi fick betala straffskatt om ca 500 respektive 1000 kr för detta. Det säger jag inget om - snarare att vi får skylla oss själva. Kanske har det bidragit till att vi fått en revision. Kanske inte.
Oavsett vem som gjort fel så kan jag konstatera att situationen hade gått att rädda om betalningstiden varit längre. Det är större förståelse för att begära anstånd som jag opponerar mig mot. Hade företaget fått en månads anstånd hade situationen gått att rädda.
Förresten, hur kan det komma sig att BETALNINGSTIDEN är 1 månad, när överklagningstiden är 2 månader? “Betala först, sedan reder vi ut problemen” verkar vara Skattemyndighetens paroll. Väldigt tråkigt eftersom jag faktiskt är en av de företagare som tidigare varit så imponerad av den (attityd-)förändring som gjorts inom Skattemyndigheten under de senaste åren.
“Kronkalle”, har du något tips till mig vad jag ska göra? Jag är helt förtvivlad och vill såklart försöka lösa situationen. Går det att få betalningsanmärkningen hävd (t.ex. hävda missvisande)?
Du får min e-postadress…