Jag har nu i snart 9 år jobbat med att driva in pengar. I sju år var det på kronofogden och det var till allehanda fordringsägare som var dem jag utförde mina tjänster för. Nu sedan två år tillbaka är det bara statens fordringar som jag sörjer för, och man kan väl säga att jag representerar skattebetalarna när jag försöker få tillbaka så mycket som möjligt av det som fattas dem. Hur mycket jag har drivit in rent beloppmässigt under åren är svårt att beräkna för det går att räkna på flera sätt. Om jag bara ska ta hänsyn till då jag använt mig av tvångsåtgärder som utmätning så blir det ju ett visst belopp som cheferna gillar att titta på för då får de en referens. Men om man räknar alla de gånger då jag tjatat till mig pengarna och då gäldenärerna betalat in frivilligt bara för att slippa höra mitt röst, ja då blir det ju ett annat belopp och det torde vara några hundra miljoner kronor.
Tack och lov så är det mycket sällan som det varit i rena kontanter som jag tagit betalt, men det var nog mycket mera vanligt förr i tiden. Man fick på kronofogden kvittoblock att ha i sin förrättningsportfölj men jag gjorde inte av med ens ett enda kvittoblock under mina år där. Förrättade man i en butik så gick man väl ibland helt sonika fram till kassaapparaten och öppnade den, och fanns det pengar där så gav man vanligtvis butiksinnehavaren möjligheten att betala frivilligt och få kvitto på det för att slippa få en betalningsanmärkning om att det förekommit utmätning hos honom. Framgår det att han frivilligt betalat av sina skulder så ser det ju mycket bättre ut, och det var en och annan gång som de nappade på det förslaget. Gjorde de inte det så tog jag pengarna i alla fall men skrev ett utmätningsbevis till dem istället som de ju behövde om de behagade överklaga mitt beslut om utmätning.
Några av de få gångerna då jag tagit emot kontanter som betalning har varit vid de förrättningar jag utfört vid partihallar som dem som finns i Årsta strax utanför Stockholm. Då kunde det vara förhållandevist stora summor det handlade om och det kunde hända att man fick mellan 50 000-100 000 kr i handen för det förekom tydligen en omfattande kontanthantering där då. När man får kontanter så ska ett kvitto skrivas men först så måste pengarna man fått räknas så att det stämmer när det ska redovisas med pengarna i fråga. Att räkna så stora belopp i små valörer som kanske 20-lappar kunde vara lite stressigt då man inte var en önskvärd gäst och det stod många runt omkring en och blängde surt, och att stå i ett grönsaksmagasin och räkna pengar utan avlastingsytor, ja då framstod man nog som lite fumlig ibland. Vid ett tillfälle erbjöd man mig faktiskt kaffe som jag artigt tackade nej till, bara för att senare upptäcka att jag tappat räkningen vid 48 320 och fick börja om. Att ta emot kontanter var något man så småningom undvek då kronofogden ju är en rättsvårdande myndighet och då vill de ju gärna veta var pengarna kommer ifrån så att man inte gynnar svart omsättning och intäkter. När det var så höga belopp som nämns ovan då anmälde man förvisso saken till finansinspektionen som fick utreda var pengarna kommit ifrån.
På kronofogden kan de ta emot kontanter fortfarande men tyvärr så har man tagit bort den möjligheten på skatteverket och det är bara via banker och liknande som det kan tas emot betalningar. Det blir lite krångligt när man möter gäldenärer i tingsrätten inför konkursförhandling för har de med sig kontanter och förväntar sig att vi ska ta emot dem där så blir det ett blank nej vilket många tycker är konstigt, men det är inte så kul att knalla bort till sitt kontor med tiotusentals eller kanske t.o.m. hundratals tusen i sin portfölj och på skatteverket har vi ingen möjlighet att administrera kontanter utan får gå till en bank, och det lämnar vi ju helst över till gäldenärerna själva. Vid dessa tillfällen försöker vi övertyga tingsrätten att sätta saken på beslut, alltså att de meddelar beslutet ett visst klockslag en viss dag och gäldenären har den tiden på sig att själv springa till en bank och sätta in medlen på statens konto. Meddelar vi inte tingsrätten före det där klockslaget att vi erhållit betalning, ja då klubbas det konkurs. Kommer sen pengarna in efter konkursbeslutet får gäldenären söka prövningstillstånd hos hovrätten för att överklaga beslutet och det kan ta månader, och under den tiden tar en konkursförvaltare över rådigheten över gäldenärens ekonomi och kan under den tiden hitta andra fordringar eller kanske t.o.m tecken på att mjölet i påsen inte är något vidare rent och gör han vad som förväntas av honom så brottsanmäler han saken till ekobrottsmyndigheten.
Ja, tänk vad saker och ting kan utvecklas till.
God fortsättning
Önskar
Skattmasen.
