Kronofogden 11
skriven av: skattmasen kl:17:50, 2009
En gång i tiden när jag arbetade på kronofogden var jag tillfälligt utlånad till ett distrikt som hade hand om några öar i Stockholms Skärgård och en av öarna som har ett antal tusen invånare hade på min tid i alla fall väldigt mycket gäldenärer per capita och fråga mig inte varför, för tillgångar hade de i de flesta fall men det fanns väl nån form av kollektiv princip att inte betala framförallt skatt i den takt den förföll till betalning. Då nästan samtliga gäldenärer hade en fastighet på ön så var det den som oftast utmättes för skulderna men de gick aldrig så långt som till försäljning för då betalades allt strax innan auktionen skulle bli av, visserligen i vredesmod kryddat med svavelosande förbannelser men ändå, men så nåt år senare så var de ofta aktuella ännu en gång för obetalda skulder. Att delge dessa gäldenärer på ön dessa utmätningsbevis för fastigheter var rätt så tålamodsprövande kommer jag ihåg. På färjan över till ön kände besättningsmännen igen oss och våra bilar och ringde över till ön där djungeltelegrafen omgående satte igång vilket gjorde att vi aldrig träffade någon av de vi sökte för de höll sig alltid undan när vi svängde upp på grusplanen utanför deras hus. Jag kommer ihåg hur jag gick runt husen och tittade in i fönstren och såg att kaffebryggare, TV och andra apparater stod och var igång men husägaren hade sprungit till skogs och stod väl bakom en tall och väntade på att jag skulle åka därifrån. Vi brukade samla på oss en hög med delgivningar och sen delge dem med s.k. spikning, vilket innebär att man fäster handlingen i ett slutet kuvert på ytterdörren. Sen var det bara att åka tillbaka till kontoret och invänta förfallodatum för nästa steg i processen.
Inne i centrala Stockholm där jag mest har haft min arbetsplats är avhysning en vanlig arbetsuppgift. När man ska avhysa någon från hennes hem ska man minst en vecka innan se till att den som ska avhysas blir delgiven detta så att hon får en möjlighet att yttra sig. Den vanligaste formen av delgivning är även här spikning och om det är en lägenhet och ingen öppnar så går det bra att lägga ner handlingen i brevinkastet. En kvinnlig kollega till mig råkade lägga ner en sådan handling i fel brevinkast en gång, då hon strax efteråt kom på att det fanns två Johansson i trapphuset och hon hade just delgivit den av dem som det inte gällde. Hon löste problemet genom att gå till kiosken och köpa sig ett tuggummi med mycket socker i, letade rätt på en pinne och fäste det vältuggade gummit längst ut och förde ner pinnen genom brevinkastet och fiskade upp handlingen så att Johansson som bodde där slapp få sig en chock när han eller hon kom hem.
Själv har jag nog gått igenom de flesta klassiska delgivningssituationer. Jag har till exempel stått framför folksamlingar och vetat att min gäldenär är någon i denna folksamling men inte vetat vem, och som vet att jag letar efter honom och inte vill ge sig till känna. Att då ringa upp honom på hans mobil och sen gå fram till den som just svarat med sitt namn i mobilen brukade ofta lösa problemet, då man som stämningsman får lägga handlingen vid hans fötter och säga; “Du är nu delgiven. Hej på dig!”
Detta kan jag ibland sakna då det i extrema fall kan ta månader innan polisen hör av sig med nyheten att de lyckats delge nån av mina svaranden.
16 December , 2009 klockan 15:05
Det går väl även bra att använda en s.k delgivningsman, dvs vem som helst, till skillnad mot stämningsman, en myndighetsperson.
Skillnaden är väl ungefär som den mellan väktare och ordningsvakt. Det innebär visserligen att fodringsägaren anlitar det privata inkassoföretaget, som i sin tur anlitar staten/kronofogden/skatteverket som i sin tur skickar fältarbetet vidare till det privata delgivningsbolaget.
Vid vilket värde går gränsen för den ekonomiska samhällsnyttan? På Kronofogdens auktioner säljs det ibland småsaker till värden runt 50sek i vissa distrikt. Samtidigt kan en välkänd bus person fortsätta att åka omkring i sin pundarbil som han är ägare till, trots obetalda skadestånd till brottsoffer, bara för att fogden bedömer att ett utmätningsbart värde saknas. Kan någon förklara den kalkylen?